.jpg)
Idag är det två år sen det hemska samtalet om att brorsan varit med om en olycka. Det känns. Det finns bara i kroppen och allt man gör och säger påminner om den här dagen och de följande helvetesdagarna. Samtidigt minns jag med tacksamhet familjen, alla vi som fanns där. Jag SAKNAR honom.
1 kommentar:
Puss!
Skicka en kommentar